Trodde min sista stund var kommen.
I tvättstugan/förrådet/skräprummet därnere. Mitt hatrum numero uno.
Skulle byta glödlampa.
När jag ska vrida loss lampan så spricker den i en explosion över mig och det blixtrar knallblått över hela rummet.
I några sekunder står jag där på pallen och undrar om jag är död. Skulle det kunna vara så här okej att dö? I så fall, no problemo.
Men jag är inte död verkar det som. Eftersom jag går ner från pallen, backar ut ur rummet och med skakande hjärta ringer Mr T.
Som sakligt går igenom hur el, proppar och elproppiga proppskåp har utvecklats de senaste 79 åren.
Inte ett jävla ord om hur jag mår.
Fuck off!
3 kommentarer:
Ha ha, precis så skulle min man ha gjort också , gått in på dom tekniska detaljerna istället för att fråga om man är ok, för att för honom så är jag ju ok eftersom jag kan ringa(även om det är från sjukan)
Precis som Katta säger hahahaha... Karlar är ett släkte helt i en egen klass!
Hoppas verkligen att du MÅR bra hörru, ge sen fan i att klydda med det utan lår teknikerfreaket ta det när han kommer hem! :-)
Låt...inte lår...
Skicka en kommentar