Min älskade tjej

Veera planerar sitt kalas- i mars. Vilka som ska komma, var vi ska vara, hur inbjudningskorten ska se ut?
Det är fem månader dit. Men ändå känns det så nära.
Varför är det så? Förr kändes fem månader evigheter borta, men nu är vi redan där.

Min älskade tjej. Som hon växer och utvecklas. Och förändras. Bara över natten. Idag känns hon större än igår! Jag får klump i halsen och måste svälja svälja, blinka bort det ledsna som smyger i ögonvrån.

Veera ligger på gasen.
Jag panikhänger på bromsen.
Vill inte att hon ska gå ut ur den trygga snälla bubblan. Och in i smutsiga, kalla, farliga framtiden. Framtiden skrämmer så in i helvete!
Vill inte släppa henne till ovisshet och hårda kanter.

Nu fyller hon sex år. Om fem månader. Men vi hade ju kalas, var det inte igår eller nåt? Så bråttom.
Älskade tjej, stanna lite. Sitt kvar i min famn. Ha kvar din mjuka kind mot mina läppar. Var liten i min handflata. Behöv mig så mycket du orkar.

Lite till.

Okej, okej, du får bjuda hur många du vill till kalaset!