Söndagskul

Vi har varit på junibacken och det var alldeles förtjusande.

Sagotåget var precis lika härligt och meditativt som alltid, jag vill stanna där i flera timmar och lyssna till Astrids knorrande stämma, dra in doften från Emils äppelträd och se kjoltyget fladdra på Madicken när hon balanserar på taket.

För Vincent var det premiär och han grät inte en enda gång; varken när han såg den stora råttan som "bara är en docka, bara är en docka, bara är en docka" eller den eldsprutande draken,som inte är på rikgit, inte är på riktigt, inte är på riktigt.

Min tappre riddare!

Fyra timmar hasade vi runt där och jag är uppriktigt nöjd med mig själv.

Tack Mia och Linette som åkte med oss och spred ännu mer glädje till tillställningen!

Och så hämtade vi Veeras medicin, som inte alls är nån kortison (jag hörde inte många ljud av vad slapphandsläkaren ljudade igår) utan vanliga allergitabletter som smälter på tungan. Veera var inte förtjust, hon fördrog kortisonet i muggen igår! Men nu tar vi några såna här och så smörjer vi in med en fet salva vi också fick på recept. Idag ser hon tio gånger bättre ut i huden.

Nu ska det väl bli bra.

Ungarna är söndagstvagade och jag ska sätta mig ner och göra en veckoplanering över mina jobb, som ligger efter nu efter sjukveckan.