Enjoy the silence, sjöng Depeche Mode en gång.
Och jag gillar det här med tystnad. Att vara tillsammans men inte bry sig om nån. Det här kravlösa. Kom som du är liksom, inga kruseduller, inga artighetsljud och stela plågsamma försök till leenden. Man bara lullar framåt, dit fötterna går.
Igårkväll hade jag svårt att hålla mig för asgarv. Ledaren sa, när vi hade avspänning, att man skulle låta kroppen få låta som den ville. Och då började magar kurra och gnälla och jag tänkte haha, nu kan jag släppa en fis- det är helt naturligt. Min kropp låter så! Jag önskar att jag hade gjort det också, hade varit kul att betrakta alla tysta ansikten. Hur hade de sett ut?
Fy fan, jättebarnsligt. Men kul ändå. Man är ju som man är. Och här mer än nånsin.
Nu ska jag ta en promenad i vårsolen och titta på alla hus som jag vill köpa i ett annat, mer välbärgat liv!
1 kommentar:
Haha, jag var där och tänkte exakt samma tanke...
Skicka en kommentar