Vilken fantastisk vecka det här ska bli!
Imorgon har jag hudvård och massage, efter varandra. Och sen kommer barnen! På fredag åker jag på retreat och håller käften i två dagar!
Inte lite welness va?
Jag kommer bli som en geléklump av all avslappning! Heeelt okej!
7 kommentarer:
Hej, Jsg heter Susanne, 38, bor i Göteborg och har tre barn under fem år. Läser din blogg jämt och har haft dåligt samvete för att jag aldrig kommenterat förut men jag är så seeeg när det gäller detta. Iaf, jag älskar din blogg, du är underbar och rolig - ville bara att du skulle få veta. Om du slutade skriva skulle jag sakna ihäl mig, så är det! Du har gett mig så många skratt vid datorn när jag läst. Du är superAnne för mig!
Många kramar Susanne
Och jag som precis tänkte sluta blogga! Men såna här kommentarer gör att jag fortsätter!
Tack snälla Susanne, hör gärna av dig igen!
KRAM!
Hej Anne! Älskar också din blogg!
Jag är lite nyfiken på vart du ska åka på retreat? Jag har själv varit på retreat i Sigtuna ett antal gånger. Fantastiskt, tyst retreat så man slipper allt "tomt" prat med övriga deltagare som man ändå inte har lust att snacka med. Ljuvliga tystnad.
Jag ska också till Sigtuna!
Hur var det där, berätta!!!
Det ska bli jätteintressant! Men undrar om jag kan hålla mig ifrån att ringa...kommer nog ringa hem några gånger, trots tystnaden;))
Hej igen,
Försöker skriva ett mail under morgondagen för att berätta lite mer om mina vistelser där i Sigtuna. Du kommer att få det fantastiskt! Klart man ska ringa hem, SÅ himla tyst behöver man väl inte vara! Men, jag skulle aldrig åka med en kompis, som jag har märkt att många gör. Och sen, när man möter dem ute på byn promenerande, så går de och babblar och babblar. Då tror jag att man tappar en del av syftet. Kram och go' natt.
Hej igen,
Försöker skriva ett mail under morgondagen för att berätta lite mer om mina vistelser där i Sigtuna. Du kommer att få det fantastiskt! Klart man ska ringa hem, SÅ himla tyst behöver man väl inte vara! Men, jag skulle aldrig åka med en kompis, som jag har märkt att många gör. Och sen, när man möter dem ute på byn promenerande, så går de och babblar och babblar. Då tror jag att man tappar en del av syftet. Kram och go' natt.
Anne, har inte hunnit maila. Men, lite kort: det är beroendeframkallande att åka på retreat. Första gången åkte jag för att få uppleva tystnaden. Den är annars svårt att hitta numera. Det känns inte alls ensamt där, trots att man inte pratar med varandra. Ledarna pratar och sedan känns det som att man har en gemenskap med alla, trots att ingen pratar. Det är skönt. Man bor i små klosterceller, eller vad man ska säga. Enkelt, men sköna sängar och lässtolar. Man äter mest hela tiden men jag har ändå tagit med mig lite godis, i fall att ;-) Ta med böcker!, Ja, om du inte vill utnyttja tystnaden till att bara tänka, förstås. Under måltiderna spelas alltid lugn klassisk musik, superskönt. Jag har utnyttjat "hålen" mellan programpunkterna dels till läsning men också promenader i mysiga Sigtuna. T ex finns ett härligt chokladkafé i byn... Det brukar vara en präst som "huvudledare". man kan anteckna sig för en stunds samtal med dem, men det har jag aldrig gjort. Däremot har jag bokat en halvtimme med sjukgymnast de gånger det har varit en sådan med. Programmet börjar redan vid halvåttasnåret eller så på morgonen, men flera gånger har jag skolkat från de tidiga samlingarna och sovit i stället. Alla bestämmer alldeles själva när och i vad man vill delta. Även om man, som jag, inte är troende, så har man mycket ut av de meditationer och samlingar som ingår i dagsprogrammen. Att bara kontemplera... Man sitter då i en läcker krypta i urberget, fylld av tända ljus. Retreaten är helt klart en mental omstart. Ha så underbart! Berätta gärna sen. Kram.
Skicka en kommentar