Så här är vi. Hemma. Väskorna står packade i hallen, i fall vi skulle få för oss att fara...
Nu kollar jag på sista minutenresor med båten, vi åker kanske över till Åbo på söndag i stället- vi har ju släkt all over!
Jag har blandade känslor, men mest känner jag lättnad, faktiskt. Att vi inte åkte. Mr T är så besviken på mig att han inte tittar på mig idag. Han förstår inte mycket när det kommer till känslor. Det är ju bara att bita ihop och gå på planet, säger han mellan sina ihoppressade käkar.
Skit samma. Jag andas i alla fall. Fast bihålorna gråter.
Nu är vi hos mormor och knuter av suset i träden. Gud vad jag vill bo i hus med vild tomt med massor av träd som susar!!! Suset gör mig lugn. Och sus med hammock är himmelriket. NU ska jag köpa en hammock. JOOO!
3 kommentarer:
Xanor hjälper mig när panikångesten sätter in.
Har inga såna kvar.
Idag hade de inte hjälpt...
Ibland måste man möta sina demoner med eller utan stöd av läkemedel. Det är till slut bara ditt sinne som begränsar men som även kan få dig att kliva över o våga. Lycka till av hela mitt hjärta.
Skicka en kommentar