Kusinen och Veera

Jag tittar in i min 10 åriga kusins rum. Det var ett år sen sist. Jag känner inte igen mig och tror att jag har gått in i fel rum. Men nejdå, det är rätt.
Bratzaffischerna har bytts ut mot Britney Spears och Katie Perry och Nelly Furtado. Gosedjurshögen på sängen finns inte mer. Alla fina barnböcker i bokhyllan puts väck!
All den här förändringen på ett enda ynka år!
Jag frågar henne var hennes leksaker är. Äh, jag leker inte med leksaker längre säger hon och slänger med håret. Jaha, vad leker du med då, undrar jag. Spelar Sims och sånt, svarar hon. Självklaraste grejen på jorden.

Jag tittar på min sexåring, som inte ens börjat med Mongo-Bratz i Mongo-skor. Tänker mig henne om fyra år. Och hennes rum. Kan inte tänka mig hennes rum utan gosedjuren, dockorna och de klumpiga hårdpärmade barnböckerna. Britney Spears på väggen? Näe, tror inte. Hon är väl inte het om fyra år, eller?
På Veeras rum finns två bilder; en på Dannyman trollkarlen som kom hem till oss på hennes födelsedag och en egen tecknad bild på EMD med Danny i gult fluffigt hår.

Det skruvar sig oroligt i min mage, när jag tänker på Veera om fyra år. Med en fot i helvetestonåren.
Det blir alltid så här när jag träffar kusinerna. Jag får en liten inblick i framtiden. Och ont i magen.

Under trappan hittar jag förresten lådan med Bratzen. Där ligger de huller om buller och stirrar upp på mig när jag rotar runt. Hm, kanske följer nån av dem med oss över havet?