Samtal på tåget

På tåget hem får kvinnan mitt emot mig ett samtal. Jag utgår blint från att det är från hennes man.

- Maizena. Nej, Maizena- zena. Ja just det. Va?
Bredvid saltet. Nej, brevid saltet. Till vänster.
Ja.Bra.

Paus. Och så fortsätter samtalet:

- Och så blandar du ut det lite med vatten. Ja. Med vatten. Men ta en matsked, det blir bra. Ja. Och så blandar du ut det lite. Nej, inte så mycket. Det ska bara vara lite. En matsked. MATSKED. Ja, det blir bra. Okej hej.

Alltså, såna här grejer går jag igång på rejält. Jag hatar snubben i andra änden trots att jag aldrig träffat honom. ( kom inte och säg att det kan ha varit hennes barn- irritationen på rösten talade emot det) Jag hatar att han ska ringa och störa den här trötta kvinnan som kanske är på väg hem, som sitter och pustar ut i sitsen. Har lite egentid. Men nej, se hon ska vara i givakt och beredd på utryckning. Hon ska på ett tåg sitta och förklara hur man blandar Maizena med lite vatten. Hon sak sitta här på tåget, utröttad och färdig för sängen hålla koll på var i hyllan Maizenan står. Hon vet att det till och med är till vänster om saltfan.

Fy fan.

Hade det varit tvärtom, hade hon bara fått ett enda svar;
Inte fan vet jag. Med betoning på jag.