Jag, Veera och mamma har varit på gudstjänst idag. Gospelkören som jag nyligen började sjunga i uppträdde och jag ville lyssna in sångerna och se dem vagga i sina kåpor.
Det var en mäktig upplevelse och huden knottrade sig! Jag förstår att folk dras till kyrkan och gemenskapen; så mycket värme och medmänsklighet överallt. Många kramar och handskakningar och barnen lockades iväg på "söndagstimmen" med pyssel och hopp på madrasser. (och en godispåse som inhandlades för tjugolappen som Veera tiggde med stora ögon av mormor)
Sen var det FIKA, med mackor och sockerkaka och otroligt gott kaffe!
Och alla hälsade och log och småpratade med varandra som en enda gigantisk familj.
Vi är ju inte troende på nåt sätt, men heller inte anti. Jag kan verkligen ryckas med i såna här sammanhang med härlig musik, vänliga människor och ett slags sammanhang som man kanske inte har i vanliga fall ( och så fikat förststås;)) som satt så perfekt när blodsockerbluesen började gny.
Så det var vår söndag, två timmar i Guds hus.
4 kommentarer:
Låter väldigt trevligt!
Jag var också och lyssnade på gospelkör idag, en sån glädje i sången. Fast vi fick inget godis! :-)
Nej, godisarna köpte jag nånstans nån annan tid...;)
Efter träningen var det visst.a
Ja inte är det så dumt med kyrkan ändå, synd att Veera inte ville fortsätta med kören.
nä, den där kören var för mesig för henne;))
Skicka en kommentar