Gladiatorspel

Vi hade gladiatorspel, förlåt, familjemiddag här idag. Syrran och cirkus ska ju dra vidare så jag beslöt att bjuda dem på en avskedsmiddag.
Tillställningen var öronbedövande; småkillarna försökte döda varandra med hårda föremål och den lille värnlöse bebisen utsattes för strypgrepp med spetshalsduk.
Moffa grälade på mig som betalat så mycket för kaklet i köket, han hade minsann gjort det bättre och billigare. Syrrans målargubbe grälade på mig av samma skäl, HAN minsann hade gjort det för en TÖUSING. Det brukar låta så när facit ligger framme. Mr T som är livrädd för konflikter flydde till övervåningen och återvände inte förrän tårtan slets i bitar.
Jag försökte konversera, men det var lönlöst eftersom killarna lekte ta sönder alla leksaker med ett jävla hårt kast mot parkett och det lät kan jag lova. Veera ville visa sina senaste danssteg och hunden gjorde grimaser och morrade åt bebis som undersökte hennes morrhår.
Två timmar senare satt jag apatisk och glodde ner i mitt vinglas, oförmögen att ens tacka för föreställningen. Julafton blir nästa gång, jag lovar! Då kommer vi och röjer utav bara helvete i nya huset...

Men köttet blev bra!
Jag stekte ryggbitar av nöt, med pincett i hand som värsta bästa kocken.
Och det blev gott!!!

Och så Skavlan på det, där Little Steven var högsta behållningen.
Varför kan inte Ola och Noomi Rapace inte prata nånting vettigt? Fattar inte.
Och såg ni- den där norrmannen som satt och flinade självgott i sin stol; såg ni de sexistiska blickarna mellan honom och Skavlan, såg ni? Va? Där var det nåt på gång. Sanna mina ord.

Åja, en fin fredag blev det ju
Och imorgon ska jag vara i kyrkan halva dagen. PUSS O AMEN!