Jag håller med till hundra procent!
Och jag känner hur pålen mosar sig rakt in i hjärtat.
För jag är skyldig. SÅ IN I HELVETE SKYLDIG.
Jag gör precis det här misstaget. Pratar om valkar, ringar, granar och det eviga äckliga fettet! Jag gör det till Mr T. Jag har ingen vettig förklaring till varför.
Han kunde inte bry sig mindre. Skiter väl han i, om jag har en gran eller en tall på ryggen. Om min navel blir ett långt surt sträck när jag böjer mig fram.
Jag vet att barnen hör allt. Även om jag försöker lägga ut dimmridåer med hjälp av konstiga ord.
OH, I feel so fuckin BIG!
Fy fan, vilken jävla djingelbells, djingelbells...
Ni vet vad jag menar. När man byter språk. För att mörka för barnen.
Funkar inte.
Och Malin Wollin har så rätt. Jag måste hålla käft. För jag kommer att få äta upp det, bara om några år om jag har otur.
Jag har jobbat på anorexiklinik.
Jag har sett det här arma flickorna (och några fåtal pojkar)
Jag har RÖRT dessa små kroppar.
Jag har suttit och med sorg i magen sett hur de i timmar kan snurra en bit potatis på tallriken. Eller spilla soppa i kläderna för att tallriken snabbare ska bli tom.
Jag skäms när jag läser Malin Wollins text.
Och det gör jävligt ont när pålen vrids ett varv till!
3 kommentarer:
Ja jag håller också med.
Tack, nu fick man sig allt en tankeställare.
Hädanefter ska jag "vakta" min tunga.
/Mia
Vad glad jag blir över att det också finns dem som tar åt sig och kanske lär sig något av saker och ting istället för majoriteten bland kommentarerna till just denna av Malins krönikor. :)
Jag önskar att fler som ni kunde kommentera i ämnet, som jag anser är jävligt viktigt!
Det är jättesvårt att erkänna sina fula sidor, men jag tror det är nyttigt-både för sig själv och för andra.
Skicka en kommentar