Störningsmoment

Jag har varit på Vallentuna biograf ikväll. Det är en gul lada med knaggligt golv och flagnande färg och med samma mögeldoft i varenda vrå, som då på 80-talet. När jag sov mig igenom Gandhi.
Ikväll var det Gustaf Skarsgård i Patrik 1,5. Fina Gustaf som värmer ända in själen med sin blick. Som ler så jag också sitter och ler som ett fån i mörkret.
Men jag störs av några saker:
1. Filmen tappar skärpa oavbrutet. Ansikten blir suddiga som om nån smetat vaselin över linsen.
2. Min svanskota mosas mot mögelsätet så illa att jag känner den inne i, öh, mörka tunneln.
3. När jag går ut för att leta efter nån att gnälla på om vaselinbilden, får jag en dörr över mig! Jag öppnar en, vad jag tror är en vanlig dörr till ett rum, och får hela braket i fejan.
4. I taket hänger en svart liten fläkt. En sån där ful en som en del envisas med att ha hemma. Jag undrar om den kommer att hissas ner sen när luften tar slut?
För där uppe i taket gör den ju ingen nytta.
5. En påse kolasnören är minst en påse för lite. Påsen var slut innan förtexterna var det.