Bajspolisen

Jag skrev för nåt år sen en krönika i Stockholm City om att jag struntat att ta upp Nellys bajs en gång. Och jag fick bajspolisen efter mig, som jagade mig på sin cykel genom hela området.

- Are you the fuckin´shitpolice, undrade jag och gasade ifrån kärringen.

Jag har aldrig fått speciellt många reaktioner på mina krönikor. Men den här gången kom det både mejl och brev i brevlådan, skrivna för hand i fullständig ilska. Hur i helvete kunde jag bete mig på detta viset. Fy skäms på mig Anne, som är en förebild eftersom jag skrev i en tidning som lästes av många människor. Helvete vilken hemsk människa jag är!

Ok. Det var bara lite bakgrund till dagens händelse:

Jag skulle just sätta mig och avnjuta min gulasch, när jag ser grannhunden stylta iväg till en buske på allmänningen. Och så kröker han rygg. Och jag ser, ni vet. Jag ser att flickorna som är ute och struttar i småsmå shorts inte ser att hunden bajsar. Jag väntar ett tag. Snurrar lite på min mattallrik, funderar på vad fan jag håller på med, diskuterar med Mr T i telefon som påminner mig om BAJSPOLISEN från svunna tider....
Men jag kan fan inte tiga. Mina barn åker sparkcykel bakom den där busken! Jag vill inte ha hundens bajs på de nya sparkcyklarna.
Så jag ropar.

- Hallå där, gå och plocka upp skithögen där borta som er hund har gjort. Mina barn leker där!
- Okej, okej, stammar flickorna i shortsen och hämtar en bajspåse.

Jag slafsar i mig gulaschen och smyger in i huset igen. Men jag står i fönstret och ser, när de letar efter bajshögen och plockar upp den.

Just det!
Ordning.