Jag har just upptäckt chatten på Facebook.
Och rest tillbaka till svunna tider. Dimmiga men härliga tider, 1993.
Jag är alldeles darrig av mina minnen.
När jag tidsreser i känslorna blir jag så sjukt förälskad i livet i då. Vill känna och leva som då, verkligen KÄNNA ännu en gång. Hur det kändes i huden, dofterna, hur tankarna gick då.
Bitterljuvt- det är känslan just nu. Och jag älskar mitt liv.
Vad vore livet utan minnena?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar