Mina barn rinner på golven nu, avlånga och slappa som överkokt spaghetti. Deras kroppar är fullpumpade med socker, och ändå orkar de inte dra kroppen längre än till tevesoffan. Och där sitter de sen, med ögonen limmade på teveskärmen. De hör inget när man pratar till dem, om det inte handlar om nåt sockrigt att äta.
Det här är vad traditioner gör. Smular sönder rutiner, regeler, ORDNING.
Spräcker sömmar på regelbundenheten. Gör mammor och pappor svaga och uppgivna. Som bara slänger ännu en godis i munnen på dem, skyller på att det är jullov. Att det snart är över.
NU FÅR DET VARA NOG.
JAG STÅR INTE UT MED EN DAG TILL I PYJAMAS OCH TOFFLOR OCH KÄFTEN FULL MED CHOKLAD ELLER BULLE ELLER KAKA ELLER RÖDVIN.
Bara för att det är lov.
Jag vill att nyårsafton ska komma efter juldagen. Och sen kan det vara slut.
Eller vad tycker ni? Njuter ni av jullovet? Hur gör ni i så fall? Alla tips välkomnas med kolakladdiga fingrar.
3 kommentarer:
jag har svårt att förstå allt gnäll om hur jobbigt det är att barnen är lediga och familjen blir "tvungen" att umgås. Varför skaffar man barn om man inte vill träffa dem? Är det meningen att skola och förskola ska ta över allt ansvar för barnen? Att vara på dagis är hårt jobb för små barn, och de behöver också semester och lite ledigt. Sen är det väl upp till varje familj att strukturera vardagen så att det funkar även när alla är lediga. Om man inte kan vara lediga tillsammans några dagar, ja då har man problem....
Min mamma har ALLTID sagt att det var någon barnlös jävel som kom på detta med lov.. För fy fan vad vi alltid har gjort INGENTING på loven.. Här hemma nu istället retar Herr Make & äldsta sonen ihjäl varandra & jag LÄNGTAR till den 7/1
Efter 5 dagar med febrig lillebror så önskar jag bara en frisk lillebror - oavsett lov eller ej.
Vardag och rutiner har sin poäng trots allt...
God början på det nya året önskar jag dig/er!
Skicka en kommentar