Gud vad härligt det är med en nästan sexåring som kompis!
Veera och jag har tittat på schlagern och ätit popcorn och småpratat.
Veera tyckte, som jag, att det var synd att Darin inte tävlade. Och så ville Veera rösta på Susanne Alvengren. Jag la min röst på piloterna, plagiat eller ej.
Jag ser på min dotter och jag känner ett dubbelsug i magen. Ena halvan känner fullständig och ren lycka över att ha en sån vacker dotter. Jag kan inte se mig mätt på henne! Hon är det finaste, vackraste, bästa, mest fantastiska lilla människa. Jag älskar henne så mycket!
Och så kommer den mörka skuggan glidande, den ANDRA SIDAN.
Jag tänker att min sexåring är halvvägs till helvetet. Minns ju själv min tonår som inga lyckliga dagar. Det var tårar, bråk, hat, så mycket sorg jag hade inom mig!
MIN dotter ska inte få ha det så! MIN dotter och jag ska ha den bästa kommunikationen, inget ska ta sönder henne inifrån.! Jag vill skydda henne så intensivt, hålla i , aldrig släppa. ALDRIG.
Så sitter jag och min blick blir oskarp och varm. Det är mina kärleksskräcktårar. När känslorna blandas; bubblar, väller, stormar, fösöker hitta fäste.
Öppnar min famn och låter min dotter rulla ihop sig intill.
Och så andas jag bara hennes doft, tills hon sover.
Tack älskade Veera för en underbar kväll!
4 kommentarer:
Brukar tänka samma som du...min dotter fyller 8 i år. Och jag är skiträdd för att vi inte ska kunna kommunicera, att nåt skit ska hända henne etc etc
Men det är väl det som hör mammalivet till.;)
Det är när jag läser såna här vackra texter som jag blir tårögd och genast önskar att jag försökt skaffa barn.
Kramar på er,
Malin :)
Åh, så är det!
Och jag tänker att jag och min viljestarka mellandotter kommer att gräla oss matta under tonåren, men komma ur dem med ännu starkare band.
Min röst gick också till piloterna.
Skicka en kommentar