Solen dränker sovrummet och får dammet att lyfta.
Genom dimmorna ser jag att klockan är sju.
Jag blinkar med ögonen. Suckar djup över min inbyggda väckarklocka.
Somnar om. Tittar på klockan igen. Åtta. Hm, det går framåt.
Nästa gång jag tittar är den kvart i nio. Sträcker på mig och låter som ett vilddjur som går till anfall. Varför måste morgonsträckningar ofta ackompanjeras av oljud? Har jag alltid undrat.
Tar fram Aldrig fucka upp av Jens Lapidus. Läser 16 sidor. Magen kurrar. Trycker i mig fyra vita syndiga rostmackor, med både smör och messmör. (Mr T kan inte fatta det här med två kladdiga pålägg på en macka! Kladdet längst ner har man nämligen för att fästa nästa pålägg, som klister. Ofattbart!)
Nu väntar lördagsdammsugning och hundpromenad. Sen rabattrensning (alla andras arslen står ju i himlan sky där utanför) och så kommer två av mina morbröder med finsk bulle och surdegslimpa.
Dagen är full av godsaker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar