Jag har kört slut på nacken igen. Jag brukar göra det under intensiva jobbperioder.
Jag sitter som en potatissäck framför skärmen, med hakan i handflatan och armbågen på bordet. Så pressar jag ihop nackkotorna och hänger hela min feta tillvaro över lilla nackkotan.
Jättejävla smart.
Så nu orkar jag inte hålla upp huvudet. Vill bara ligga och sova bort nåt år.
Spikmattan är framme. Mr T s knådarfingrar är upptinade. Skrivbordet är i ståhöjd, som det borde vara jämt och inte bara när jag redan är sönder.
Men sån är jag. Trasha först, laga sen.
5 kommentarer:
Jag är precis likadan, när kroppen har havererat då börjar jag tänka i rätta banorna. Att man aldrig lär sig tänka efter innan.
Kanske läge att investera i en bra kontorsstol?
stolen är inget fel på bara aaaset som sitter på den...
... och här sitter jag och är både tjock och har en trasig whiplashnacke som jag aldrig tränar. Idag har jag ny färg på värmesjalen.. turkos. Det framhäver mina blågrå påsar under ögonen så bra!
Mor duktig, du har din självironi kvar- det diggar jag skarpt.
utan ironin dör man...sakta och smärtsamt
Skicka en kommentar