Vaknade klockan 11 morse. Trodde jag hade varit på en långresa utomlands. Hörde barnens röster nånstans långt långt borta. Mummelimummel, krasch och dunk och Cartoon Networkoljud.
Jag har sovit i 12 timmar, totalt knockad och inrullad i duntäcken och kuddar.
Det känns alltid lite läskigt att tassa upp en sån här morgon- man vet liksom inte vad man ska finna. I vilket skick huset ska vara...
Men allt lugnt, snälla barnen väntade snällt på mamma, väntade snällt med tomma kurrande magar. Tack älskade. Jag behövde sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar