Biverkningar del åttahundra

Jag ringde det där 1177 numret, vårdguiden var det visst. Berättade att jag haft domningar i örat och kinden sen i tisdags då jag tog svinspurtan, och att det sen två dagar spridit sig ner i armen och fingrarna.
Hon antecknade för brinnande livet. Sen sa hon att armet och fingret har hon hört talas om men öra och kind var en ny biverkning som inte fanns reggad än. HOHOHOOO, jag var först! Och jag har en biverkning som drabbar en på tusen (armen och fingret!!!!) Och så det här- Kanske den enda i Sverige!

Så försvann telefonsyrran iväg på nån överläggning med nån annan med ett tungt FASS i famnen. Sen kom hon tillbaka och sa att hon tyckte jag skulle åka in till Danderyds akutmottagning. Men näe det hade jag ingen lust med sa jag, så hon koppledikopplade mig till Närakuten på Löwet i Väsby. Vidare vidare, bara jag åker vidare så har de handlat.
Jag hörde direkt på Löwetsyrrans stressade röst att jag inte var välkommen där. För vad skulle de kunna göra där, liksom? Inte mycket, sa jag av gammal vana eftersom jag hängt där flera gånger när vi bodde i Väsby.

Summan av skitelimumman var att om jag blev helt förlamad så skulle jag försöka ta mig till undervåningen, och bilen och åka in superakut till Danderyd.
Avgjort sa jag och la på.
Sjukvård på högsta nivå; man tar sina egna beslut.
Så jag åker in om jag börjar ramla omkring och läppen ligger slemmig och lealös i asfalten. DÅ rullar vi fram akutbilen och tuffar iväg.
Innan dess; avvakta.

Avvakta. Är inte det förresten det mest uttjatade jävla ord inom sjukvården?