Snö

Den första ordentliga snön är underbar, överrumplande!

Då far jag runt som om jag vore ung igen. Upp och ner med nosen före. Jag kastar upp snö med nosen och fångar de kalla flingorna med tungan. Frustar och blåser. Skjuter rumpan i luften och svänger med svansen. Kom och lek, vill jag ropa till tråkiga matte som står och huttrar i bara nattlinnet.

Och alla spåren! Överallat avtryck efter någon som just passerat. Färsa varma dofter, som godis i näsborrarna. Hund, katt, rådjur, kanske räv till och med. Alla sorter doftar gott en dag som denna.

Förutom taxen.

Den jävla taxen. Som ränner förbi stup i kvarten. Kortbent och fånig. Ivrigt slitande i kopplet. Jävla ungdom.

En dag sätter jag stop för det där fåniga tramset. Grrr.