Barnen gör livet till en fest

Kanske har jag skrivit om det tidigare, men det tål att skrivas igen.
Sen jag fick barn har mitt liv blivit mycket festligare. På två sätt.
Dels genom att bara finnas i mitt liv så är mitt liv fylld och kantat av ett meningsfullt ljus och en värme som jag inte kände innan de kom.
Dels för att man faktiskt firar vardagen när man har barn. Tidigare var det bara helg som var nåt att ha. Man längtade till helgen och till festerna och hade ångest för måndagens jobb eller plugg. Men handen på hjärtat; var det verkligen festligt de där helgerna, som man så trånade efter? Tror inte det.
Nu kan det vara fest en tisdagseftermiddag. Kanske går man på en spontan picknick på vägen hem från dagis och skola. Kanske hittar man en ny sorts blomma som man inte sett tidigare. Kanske poppar man popcorn fast man sagt att det bara är till fredagsmys. Guldglimmer över veckodagarna helt enkelt.
För barnens glädje är fest. Deras upptäckter är fest. Deras längtan är fest.
Vilken fest i ungdomens dagar slår de här festerna vi har nu?
Jag kan ärligt säga att jag inte var speciellt lycklig innan mina barn kom till mig. Inte riktigt lycklig. Visst hade man kul och skoj och skrattade mycket. Visst var det jävligt kul att vara singel, leva livet, resa som man ville. Men den där LYCKAN. Det där guldkornet, som man nästan kan ta i handflatan, den fattades mig. Den där sanna, sköra lyckan. Som bara barnen kan bjuda mig på.
Jo, livet är festligare med barn och jag är så tacksam över mina två festprissar.
Strö alla era glitterkorn över mig så mycket och så länge ni har lust. Jag tänker försöka fånga dem alla, och lägga dem försiktigt i en liten ask.