Efter fem timmar med ettåring behöver jag åka på vilohem.
Herrekuu, ska jag verkligen ha ett barn till?
Det är dagens stora fråga;))
Man kan ju inte göra ett skit när man har en rallykrypande apa omkring sig, ungen är överallt inom fem sekunder, hundkålarna välts, hunden blir av med morrhår, trappan ska blockeras (som om det stoppar farten!) och inte minns jag att en ettåring har armar som en orangutang! Allt dras ner från bordet.
AJABAJA, är dagens mest utslitna totalt hånade begrepp.
PUUHH, jag hänger röven i hängmattan nu.
2 kommentarer:
Det är så det är! ;)
Min har just börjat krypa, först längtar man efter det sedan undrar man varför man gjorde det...
/mickis
Ja jag har gjort det där och är så klar med det.
Får låna grannarnas tvillingar emellanåt å det räcker bra :)
Skicka en kommentar