6 augusti 2010

Hemma

Inga klickande klor mot parketten. Ingen mjuk pälshög under matbordet.
På långpromenaden igårkväll vände jag mig om flera gånger för att vänta in Nelly...men ja just det, jag har ingen hund längre!
Jag gick våran runda, förbi hästhagarna, över tågspåret, över landsvägen och genom bostadsområdena. Det kändes märkligt att inte ha henne med, varken framför mig (när hon var ung och frisk) eller långt långt bakom (när hon började tappa orken).

Imorse skulle jag bara ta ut Nelly först, innan jag började med att röja hemma. Men, ja visst ja- Nelly låg inte längre under trappan och snusade.
Sängöverkastet luktar Nelly. Hon har legat på det i en hög på golvet. När hon inte försökte mosa in runda magen under vår säng.
Och så hundskålarna, nydiskade och skinande. Jag ställer dem längst in i skafferiet.

Mr T ringde Agria och avslutade försäkringen. Med kvittot i handen där det står "Död. Avlivad."
Så slutgiltigt. Men ändå inte verkligt.
Det kommer att dröja innan jag slutar att höra klickandet mot parketten. Och när jag slutar öppna altandörren för att tjejen ska få springa ut på uteplatsen och lägga sig i på en skuggig och sval plats.

1 kommentar:

Amanda sa...

Fint och sorgset.