Älskade vän

Jag är inne i en sakna Nellyperiod. Jag hör hennes suckar och ser hennes skugga, känner hennes mjuka alltid glänsande päls. Den torra nosen och de spruckna torra trampdynorna som jag smorde in med kräm. Den varma slicken i min mungipa, alltid kärlek, villkorslös. Jag hör hennes demonstrativa gäspningar; som hon alltid drog till med när hon hade gjort nåt dumt och ville skyla över. De söta arga tänderna när hon lyfte på läppen, om nån jobbig unge var för jobbig en dag. Jag hör de höga skallen eka mellan husen i centrum, alla skulle minsann veta hur hon hatade att sitta utanför affären om det ens var för en minut när dumma matte skulle hämta ännu ett paket. Jag hör klorna raspa mot parketten, de mjuka voffljuden när non granne rörde på sig så det hördes in till oss. Jag känner hennes sommarlukt när hon badat i sjön och rullat sig i sanden. Jag ser de små fläckarna på hallväggen när hon väntat med att skaka av sig pälsen tills hon kom in. Jag saknar allt hos henne, från satyg till mjuka kärleken. Älskade Nelly. På bilden ovanför tar hon sitt livs sista dopp. Försiktigt försiktigt går hon i vattnet, litar inte på sin dåliga syn längre utan nosar sig varsamt fram. Det var dagen då Mr T slände i henne från bryggan när han tröttnade på det eviga skällandet. Jag hoppas hon förläta honom, till sist.