Snart säger vi farväl

Märklig natt. Orolig på nåt skavande sätt.
Lyssnade flera gånger på regnet som vräkte ner. Det stormade och brusade.
Oroliga varma fötter. Tryck mot bröstet. Ingen ro alls i kroppen.
Gick upp vid fem och vankade. Igen vid sju. Ringde Mr T för att kolla att han inte kanat av vägen nånstans. Slumrade till lite, men kroppen var helt spänd och varm. Hittade ingen ställning som kändes bra.

Så imorse en klump i magen. Hårt i mellangärdet. Gråt där inne, som ville ut.
På hundpromenaden kom tårarna. Jag tänkte på Nelly som inte mår bra. Det är nog dags för henne att lämna oss. Nu känns det som det bara handlar om veckor. Hon vill knappt gå framåt längre. Och hennes blick- den är så sorgsen när hon ser på mig. Som om hon vet att vi snart ska skiljas.
Min älskade fina vän, som hängt med mig i 13 år. Det är en lång tid.
Vi har tillsammans bott på 10 ställen!!! Vi har tuffat med SJ land och rike runt. Vi har haft ett underbart liv ihop.

Det är nära nu. Kanske var det den insikten som kom till mig, i natt. Med regnet.
Som gråt, som dränker allt.
Som insikt, klar men ändå förvirrande.

Märkligt.