Med svansen mellan benen

Kom några sekunder för tidigt till Body Step. Fick alltså ställa mig längst fram. En meter från den skallige mannen med sjal på huvudet och säckiga byxor.
Så börjar passet med sexiga stripteaseaktiga rörelser. Jag sneglar på de andra, de sneglar tillbaka, fnissar, håller en hand för munnen, slätar till håret.
För hellre det än att SMEKA SIG SJÄLV in publik!
Jaja, så är tramset över och jag ser fram emot ett härligt steppass med mycket svett och höga hopp.
Nej, snubben fortsätter på sitt tema och lägger till lite BOUNCE-dans! Alla som sett Bounche, sveriges bästa dansgrupp, vet vad jag snackar om.
Efter fem minuter värker mina knän och jag börjar fundera på att lämna lokalen. Jag hänger inte med i ett enda jävla steg, är så där klassiskt pinsam och går hela tiden åt motsatt håll än de andra! Är hela tiden på fel sida av brädan.
Det blir bara värre och värre, det är en riktig gummikille vi snackar om, dansar så jävla bra med gummiknän och blänkande muskler.
jag börjar leta efter utvägar. Kollar klockan, masserar knäna, skakar på huvudet som idrottsstjärnor gör när de inteär nöjda med sina resultat, börjar kolla ut genom fönstret och hoppas på att nån ska vinka till mig och be mig komma ut.
Ja, jag gör väl nån kombination av allt.
Kollarklockan, låtsas nicka åt nån utanför, samlar raskt ihop steplådan och mina svettiga prylar och går med snabba bestämda steg ut genom dörren.
Fy fan. Det händer inte. Jag skäms som en hund.Jag lommar ut från träningspasset för att jag inte klarar av att gör en endaste jävla move!
Nu slokar jag här vid datorn när jag tänker på det. Undrar om jag nånsin kan gå tillbaka med hedern i behåll?
Det hjälpte inte att jag trampade upp lårkakor i en konstig fåtöljcykel och lyfte stång tills blodådrorna stod ut i armvecken. Jag tänkte bara på pinsamheten innan.