Trodde jag innan idag torsdagen den 4 februari 2010 kl 11.30 att jag hade.
Jag vet inte om ni noterat min något lågmälda tillvaro här på bloggen, de senaste veckorna...kanske inte.
Jag hittade knöl i vänstra bröstet för två veckor sen. Blev besatt och började pilla på den mer och mer och för varje dag växte paniken. Jag har aldrig varken undersökt mina bröst själv eller varit på mammografi eller nåt annat. Så jag visste ju inte hur det skulle kännas...
Men för varje dag som gick blev jag mer och mer säker: Jag har bröstcancer.
Av alla jävla knutor, knölar, bölder, bubblor jag har i brösten så måste ju nån av dem vara dödlig cancer. Som spridit sig till lever, lungor och skelett.
Jag har varit skiträdd, med betoning på skit. Jag har skitit inälvorna ur mig av rädsla. Jag har skakat av gråt i min ensamhet på kvällarna. Suttit inne på toan och bett till GUD.
Jag har planerat testamenten, förmyndarpapper, begravningar, kistor, musik..ALLT!
OK, nog om det. Skräck, har jag fått smaka på så den glömmer jag aldrig.
Nej, jag har inte läst statistik eller tagit i akt att det inte finns cancer i släkten. Nej, jag har inte varit rationell. Nej, jag har gått på känslan. Jag har känt att jag har cancer.
Så idag, när jag gråtit på mammografin och under ultraljudet, medan jag bad till Gud i taket och skakade inombords, när jag fick höra DINA BRÖST SER HELT NORMALA UT, DÄR FINNS INGET SOM HELST TECKEN PÅ FÖRÄNDRINGAR, VI KAN UTESLUTA ALLT EFTER DEN HÄR NOGGRANNA UNDERSÖKNINGEN så rann hela jag ut över golvet på Sofiahemmet.
Min mamma var med och hennes lättnadssuck ekade ända ner till receptionen med de hurtiga blonda receptionisterna.
Sen gick vi på indisk favoritrestaurang, åt, drack vin, skrattade, tittade i butiker, åt stor toscabulle på Seven Eleven, kramade Simon and Tomas-Simon som var ute och rastade sin lilla fjantsöta hund.
Och förfasades över den eventuella snöras i huvetdöden, som kanske skulle komma. På vägen långt långt bort från dödens rum på Sofiahemmet, som förövrigt är det bästa inom vård som existerar!
Jag ska göra mina årliga tuttundersökningar där, och ingen annanstans!
Så det var det vi firade idag.
Inte att jag legat med Skavlan.
11 kommentarer:
Men Herrekkuuuuu,
vilken jla pärs det måste ha varit. Livet passerar i revy eller något liknande. Nu är du ju inte GAMMAL men går inte kvinnor på årlig mammografi eller.
Anyway, stort GRATTIS.
Oj vilken jävla märklig jobbig känsla. Skönt att du ändå fick undersökning..
Jag kan sitta här hemma vissa kvällar & trycker både på den ena knölen på bröstet, magen, i nacken & inbilla mig allt möjligt.. Men jag vågar inte undersöka mig.. Hellre leva ovetande & dö lycklig eller ja hur fan man nu ser det..
Jag vill säga grattis men är det rätt ord? Skönt att det inte va nåt!
Å Anne! Va SKÖNT att du hade fel! :-)
// Jenny
Så underbart skönt!
Ryton, mammografi blir vi kvinnor årligen kallad till först när man passerat 40. Innan dess får man förlita sig på sin egen undersökning i duschen. Och känner man någon knöl får man själv boka tid för mammografi.
Va skönt =) Förstår att du måste ha haft det jobbigt med denna oro o ångest. Kramar
Det året man fyller 40 blir man kallad, sa de till mig idag
men jag kommer att gå med remiss till Sofiahemmet----jag vill inte har nån fuckin medeltidssjukhusvård med gammal apparatur där man plattar till brösten till pappersformat!
Men GUD vad du skräms. Förstår att du haft ångest. Hade ju själv en knöl. Som de tog bort. Skönt att det inte var något i ditt bröst :-)
Oj, hu, fy va tufft. Och så skönt att de tog dig på allvar - för man VET ju inte.
Det vackra med att ha varit så rädd och sen bli befriad, är att man kan välja att hålla kvar den där känslan av lycklig för att få leva, våga ta fram den där lättnadskänslan och suga på den som en karamell då och då.
KRAM!
Oh! Vilken pärs! Och vilken lättnad!kram,
Sanna
Men du, fan vad jobbigt. Och vad bra att det inte var något! Man borde bli bättre på att kolla upp sånt där. Jag är alldeles för dålig på det, bara går och nojjar. I morrn är det jag som går och kollar min växande rodnad i knävecket.
Skicka en kommentar