I natt gick jag in i svagt upplyst tunnel.
Väggarna var av ljurött kakel.
Jag hörde Fredrik Lindström prata med nån annan man.
Jag följde ljudet och gick sakta framåt.
Runt hörnet ser jag dem, upptagna i ett samtal.
Så kommer Fredrik fram till mig.
-Åh är det Fredrik Lindström, suckar jag trånande.
Och plötsligt kletar han i oss i nåt jag tror är tapetklister.
Och så sitter vid fast vid varandra. Tätt tätt ihop.
Så ringer mobillarmet och Mr T undrar vad fan det är som låter.
(han säger vid frukostbordet att jag stönat som fan!)(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar