Nu börjar kampen

Utsikt från min arbetsplats. Gissa om jag känner mig insnöad?
Kan bli förvirrande när man redan är insnöad inom sig så att säga...
När klockan är runt ett börjar jag känna att skymningen närmar sig. Trots att den inte syns så ser jag det på himlen, nyansen skiftas lite lite men tillräckligt för att väderhäxan här ska reagera.
Då blir det som om jag får eld i fingrarna. Tangentbordet skakar när jag skriver, håret står på ända, fötterna trampar rytmiskt mot golvet.
Det är preskymningstrans det.

En timme kvar nu.
Sen faller mörkret och jag slutar att funka.