Vi pratar om döden

Det kommer i fatt mig. Hur mycket jag än springer.
Jag hör, hur mycket jag än håller för öronen.
Dödssnacket. Det svartaste och kallaste för mig.

-Mamma, jag vill inte dö, säger Veera.
-Nej, men du ska inte dö, svarar jag klassiskt.
-Det är tråkigt att dö. För då kan man inte leka och inte dricka.
-Varför tror du det?
-Jo men så är det.
-Ja, jag vet faktiskt inte om det blir så, säger jag lite flummigt tröstande.
- Jó förresten jag VILL dö. För då kommer jag till himlen och där blir jag en bebis och kommer ner igen. Jag vill att alla människor ska bli bebisar i himlen och sen komma ner hit igen.

Vackra älskade.