Veera i nattningssängen. Och håret fullt av flätor för morgonlockar:
- Vi kanske kan börja med att du bara läser för mig och sen går ut. Och jag får somna själv.
-Okej, jag ska alltså inte sjunga och ligga brevid tills du somnar, undrar jag med ängsligt darr på rösten.
- Jo men nej men. Gör som farmor. Hon bara läser och sen går hon ut. Och jag får somna med alla möjliga katter.
- Okej, när ska vi börja med det här då? (jag kväver en snyftning)
- Nästnästa maj, ellernåt.
Inte riktigt dags än, verkar det som.
4 kommentarer:
Eller också försöker hon säga att det är vad hon vill men hon hör att inte du vill?
Självklart VET inte jag att det är så. Vet bara att barn är väldigt lyhörda. Jag har alltid, alltid, alltid agerat som skulle vara bäst för mamma, som skulle göra mamma minst ledsen. Döljt när jag själv varit ledsen så inte hon skulle bli ledsen.
O.s.v.
Jag tycker det också låter som om Veera vill ta steget till att få vara lite stor och somna själv.
Men hon känner av dina vibbar....
Åh det är ju fint Anne av dig att verkligen ta dig tid att ligga och natta dina barn, läsa och sjunga för dom. Jag säger bara du är ju värsta supermamman!!! Önskar att jag hade en uns av allt det där du har till dina barn.
Men någon stans måste man kunna släppa taget, när man märker att barnen vill "frigöra" sig.
Låta dom växa och bli stor, hur ont det än gör.
Må så gott i solen!
Kram / Mia
Nåja kära hobbypsykologer;)'
Nu ska vi inte förhasta oss.
Veera vill nog inte frigöra sig ännu, hon fick för sig nåt konstigt bara från nåt minne från farmor;)))
så det så!
Precis som jag sa så påstår jag mig inte veta. Jag utgår bara från hur jag själv känt och att min mamma inte hade en aning. Det skadar aldrig att va medveten om hur lyhörda barn är. Men det va du säkert innan jag påpekade det. :)
Skicka en kommentar