4 maj 2009

Onda minnen tränger sig på

Kommer ni ihåg när ni var små, att man slog, vred och nöp nåns arm tills den blev alldels röd? Vred den som en skurtrasa.
Veera visade för mig idag att de gör så på dagis. Att en fröken visat hur man gör!!!
Jag fick värsta minnesflasharna och såg de här bultande rödblå armarna framför mig. Men jag kan för mitt liv inte minnas varför vi gjorde så- vad var liksom poängen?
Minns ni?

Vi hade en annan psykogrej också, då när jag gick på mellanstadiet. Att dra med tummen över den andra tummen tills huden sved och sprack och det blev ett varigt sår efter nån dag.
Nu i backspegeln känns det ju fan ganska vridet. Och så jämförde vi varbölderna med varandra.
Fattar ingenting. Jag har klurat hela kvällen på det här! Varför gjorde vi så?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vi brukade ställa oss mot en vägg och hålla andan medan de andra tryckte på ens bröstkorg så man svimmade, DET tyckte vi var fräckt och kul. Rastens höjdunkt tills lärarna kom på oss. Inte helt friskt beteende heller kan man ju tycka så här i efterhand..

Anonym sa...

Vi använde radergummin till något helt annat än vad de var menad till. Vi suddade på huden så att det blev brännblåsor. Varför? Ja den som det visste.
Inte heller särskillt friskt beteende.
Mia