Äntligen hemma!

Två minuter efter att tåget börjat skena upp i fart efter Skövde.
Tobias slet plötsligt sitt snaggade hår och blev blodröd i ansiktet; han hade glömt hemnycklarna på kroken hemma hos föräldrarna. Nej, jag hade inte mina med mig.
Vi försökte snabbt, ingen aning om varför eftersom det ändå inte gick att hoppa av x2000 i farten, hur fan vi skulle göra för att slippa låssmed på kvällen och några tusen fattigare.
Så här tänker vi:

1. Vi konstaterade snabbt att min syster är på semester. Och hennes nyckel hem till oss har Veera tappat bort och min nyckel till dem låg ju hemma.
2. Mamma och pappa var på väg till Finland, och mamma har nyckeln till oss med sig.
3. Låssmed går fett bort.
4. Bryta sig in genom altandörren, den ska ju ändå bytas ut snart.
5. Eller klättra upp till Veeras fönster och lirka upp det, för jag visste att det var öppet.

Och så ringer jag mamma. De är fortfarande i hamnen, de kunde ju lägga min nyckel i kafeterian. På Viking Line vid Slussen. Vi bestämmer oss för att ta taxi, först till båthamnen och sen hela jävla dyra vägen hem.

Det blev så här:

Taximuppen hittar inte oss fast vi vinkar till honom tvärs över Klarabergsviadukten. Då har vi väntat i en kvart och jag är så jävla less. Jag bestämmer att vi ska åka kommunalt i stället, och spara typ 700 spänn.
Vi kånkar allt till tunnelbanan och delar på oss. Jag, barnen, hunden och vagnen åker hemåt och Tobias tar resväskan och ryggsäcken och åker till Viking Lineterminalen. När vi sitter på t-banan ringer han och säger att det inte finns nån JÄÄÄVLA nyckel där. De som jobbar i fiket fattar ingenting.
Så jag ringer min mamma och hon säger SILJA LINE. SILJA LINE! I VÄRTAN! SA JAG INTE DET?
Jag orkar inte skriva Mr T;s svar på detta...blablablablablablahaaaa

Så vi åker vidare och han åker till Värtahamnen och Silja Lines kafeteria- för övrigt en av mina många arbetsplatser, och en av de få som jag trivdes på...

Vi tuffar vidare hem; tunnelbana, buss, tåg, går


Och Tommy, en av våra bekanta i området hade en nyckel till syrran så vi kunde gå in där och lensa kylen i väntan på att få komma in hos oss.
Tobias kommer en timme senare, inte så superglad i fejset!
SÅ ÄNTLIGEN HEMMA, kan man ju lugnt säga i kväll!