Det var en gång fyra huvudlösa höns plus en långhårig svart hund
De sprang förvirrat fram och tillbaka, som om de inte någonting såg- som huvudlösa höns tenderar att göra.
De hoppade över väskor och saker som låg överallt, slet sina fjädrar för att de inte hittade nånting av det som de ville packa ner. De knuffade varandra och kastade såna arga blickar, som bara huvudlösa höns kan göra. Då och då sa de fula ord till varandra, ibland rakt ut och ibland tyst för sig själva. Den långhåriga svarta hunden försökte göra sig osynlig så gott det gick, bäst att hålla sig undan en dag som denna.
Klockan tickade högt från köksväggen, vinden stod stilla, svetten rann, som det bara kan rinna på hönor, liksom ymnigt pulserande ur fjädrarna och sedan droppande längs golvet.
Om en halvtimme skulle taxin komma, som skulle ta dem till den stora tågstationen mitt inne i den stora staden. Sen väntade en tågfärd med det långsamma tåget, eftersom mammahönan var trött på att bli ännu yrare än en huvudlösa höna kan bli, av att åka det snabba tåget.
Och så var det dags för avresa, väskorna stod i rad längs hallväggen, hunden nånstans mitt bland röran. Pust och stånk, från allas näbbar. Äntligen färdiga. Nu kunde semestern börja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar