Jag är så nöjd

Fy fan vad jag känner mig nöjd med mig själv. ÄCKLIGT JÄVLA NÖJD! Jag är värsta bästa superdupermorsan.
Jag tog alltså mina barn, en sittande i vagnen och en stående på ståbrädan, först ner till centrum (2 kilomter svettig trist raksträcka) sen buss (fem kilometer svettig slingerväg) och så strosade vi runt på loppisen i Täby, som dagen till ära var större och mer fullpackad än någonsin.

Inte en enda gång tappade jag bort nåt barn. Inte en enda gång blev jag förbannad och ful i munnen, inte en enda gång blev jag osams med barnen för att de ville köpa nåt som jag inte ville.
Bara det är fem guldmedaljer värt! De hade sina små godispåsar i händerna och jag hade en stor vattenflaska i beredskap i vagnen! Och det- fem guldmedaljer till!

Där strosade vi så gulligt i två timmar. Vinnie fick sin tröja, jeans och en monstertruck och Veera brevpapper med hjärtan och en liten liten kattbur med en groteskt hårig katt i. 3 kronor. TRE SPÄNN och 6-åringen kvittrar som en hel regnskog på sitt rum nu och skriver söta brev till släktingar.

Sen spelade vi minigolf, barnen ville det, och självklart får de som de vill på sommarlovet. Vi ringde dit Mr T också och så spelade vi tillsammans. Kände mig så lycklig när jag gick runt och slog mina bollar. Jag har inte spelat minigolf sen 1982 i formely known as Jugoslavien.
Vi brydde inte oss om regler eller om vi gick på banorna eller inte, vi bara var en sån gullig harmonisk sommarfamilj. På spontanbesök på en minigolfbana (from hell, enligt Mr T som alltid ska sabba glädjen med sin jävla petighet!)

Men idag tar ingen ner supermorsan från glädjens sky. Så de så! En fantastisk dag, på alla sätt.