Svärmor och snoken

Min svärmor är en riktig superhjälte. Häromkvällen hade de lite grillkväll och bad, tillsammans med några tanter och gubbar.
Plötsligt får nån av tanterna syn på en snok som med huvudet högt ovanför vattenytan tar sig en simtur.
Det blir förstås liv på tanterna som skriker "Hjälp" och annat, fäktar med armar och ben i fullständig panik. Här kan man inte bada, och sånt.
Svärmor bestämmer sig för att ta saken i egna händer. Bokstavligt talat. Hon ålar sig i badräkten och slänger sig i vattnet. Och så simmar hon efter snoken med bestämda simtag.
Och när hon är lagom nära den lille ormen så tar hon tag i den i svansen (var börjar förresten en svans på en orm?) och simmar tillbaka till stranden med den.
Gissa livet nu då på di stackars tantera? SKJUT DEN, SLÅ IHJÄL DEN, GÖR NÅNTING! Vrålar de.
Men svärmor är inte av panisk natur, hon går stilla upp med den lilla meterslång snoken hängande i näven, letar upp en kasse, lägger den där, hoppar upp på hojen och cyklar i väg. Och så släpper hon snoken i ån, längre bort.
Sen kanske hon borstar av händerna så där nöjt som man gör när man fixat ett knivigt problem.
Jag bara gapar när hon berättar det här. Och jag är sjukt imponerad.
Min svärmor är så cool!