Och så var det AVVAKTA igen

Imorse cyklade jag ner till lättakuten, för att prata om mina ev biverkningar (helt helt säker är jag ju inte på att det är vaccinets fel) med en läkare.
En timme och en kvart senare berättar jag att jag fått sprutan förra tisdagen och att det direkt domnade i örat och kinden och att det nu vandrat vidare till kinden, halsen, armen och fingrarna- allt på samma sida, på sprutsidan.

Läkaren, som jag tror hade tagit sig några sipp i städskåpet, tittade på mig som om jag inte inte syntes tydligt. Hon kisade och kisade, spärrade upp ögonen och himlade.
Så sa hon "ja, jag vet inte vad man ska göra åt det där. Dt låter ju som det är vaccinet. Men jag skulle nog råda till att- GISSA VAD- jo AVVAKTA! Det magiska, skylla ifrån sig-ordet som alla kör med när de inte har en jävlaste aning om vad de ska hitta på.

Sen drar haggan fram en titta i örat-manick och kollar vänstra örat( just det, sprutsidan) och konstaterar att det finns lite vax där, men att det förmodligen inte kan vara orsaken!!!
HON HITTAR VAX I MITT ÖRA.
DET HÄR ÄR DET ENDA HON GÖR UNDER VÅRAT MÖTE!!!

Ja, jag ska notera det här, säger hon sen och hennes blick vädjar om att jag ska gå ut genom dörren.

Men ska jag inte få komma till en neurolog, tänk om jag blir förlamad, tänk om jag har en nervskada.

Nej, de har så mycket att göra med RIKTIGA sjukdomar. Här får jag en känsla av att hon tänker "jävla hypokondriker" om mig. Och hon sneglar hela tiden mot dörren.

Men, ska jag inte få nån behandlin då, typ ultraljud eller Tens eller vad det heter.

Nej, det hjälper inte. Du får avvakta.

Men en sak till; jag behöver kolla järnvärdet, det sa min förra läkare. Jag skulle kolla igen i augusti och nu är det ju november så...

Äntligen blir det fart på doktorfan, hon hackar i tangentbordet som besatt. Överlycklig över att hitta nåt konkret att göra. Nåt handfast liksom.

Jag går ut, säger inte ens hejdå, jag hatar henne
Tar mina blodprov och cyklar hem igen. Två och en halv timme käpprätt åt helvete!

Så nu avvaktar vi, kära ni.