På vinden väller känslorna fram

Det känns som att vintern rycker närmare.
Och det betyder upp på vinden, rota i lådor och kolla hur vinterklädslagret ser ut för barnen.

Det är med blandade känslor jag gör den här utflykten uppför trappan.
För å ena sidan är det jättekul att hitta nåt som fortfarande passar sen förra vintern, som Vinnies vinteroverall. Å andra sidan blir jag deprimerad av till exempel täckbyxor som blivit knickers på Veera. Och det är inte bara den ekonomiska aspekten, att det är dyrt med vinter och småbarn.

MEN ATT DE VÄXER I FRÅN MIG!!!!
Min lilla bebisflicka får snart inte plats i huset!!!
Jag måste såga upp en lucka i taket så hon kan titta ut!!!

På vinden väller alltid känslor upp.
Minnen som man ställer ifrån sig, som man inte kan kasta eller ge bort. Första nattlinnet, första kalaskläderna, första gummistövlarna- sånt sparar jag...
Och så står jag där uppe och vajar. Kutryggad och antingen frusen eller svettig.

Det är liksom aldrig en gråzon där uppe.
Alltid antingen eller.