Det var lite sömnigt i morse. Väcklarklockan ringde väl en timme ungefär innan jag orkade undra vad fan det var som lät.
Vincent låg inlimmad i min nacke och helt veck han med. Veera, den spjuvern, låg på sitt rum och kollade på teve. Totalt ointresserad av ljudet från mammas sovrum.
Tack älskade mormor för att du orkade ta dig hit och köra barnen till dagis, så Veera inte missade sin finskalektion. Mamma, vad vore jag utan dig?
3 kommentarer:
Guld värt! Jag vill också ha en sån mamma.
Ja tänk den som hade en mamma.
En del mammor är verkligen bäst. Din mamma verkar vara en sådan, min är det också.
Skicka en kommentar