Mina barn må vara värstingar på alla möjliga sätt, men när vi går in i en leksaksaffär blir de så lugna och osynliga. De glider tyst längs korridorerna, som i andakt, och smeker leksakerna omsorgsfullt och mjukt. Inget tjat, inget gnäll, inget VILL HA! Mina barn vill inte ha nånting inne på BR i Gallerian!
Jo, men ta nånting, tjatar jag eftersom jag inte får min shoppingklåda tillfredsställd. Ni får välja en sak var, nånting finns det väl?
Så får jag syn på Ben Ten. BEN TEN, Vinnies största idol! Vinnies schizofrena alter ego! Nu, nu, nu kommer han bli galen, omöjlig, hemsk, pinsam
, vidrig! MEN NEJ DÅ.
Vinnie tassar fram ljudlöst till Ben och tar i honom så försiktigt, som om han vore en porslinssvan i gammelgammelfarmors överfulla furubokhylla med virkade små runda dukar i.
MEN TITTA, skriker jag nästan. TITTA VINNIE, VEEEEM ÄR DET DÄÄÄÄR DÅ???
- Det är Ben.
Säger Vincent. Han bara konstaterar det i sin fromma stillhet.
Åh herregud. Vi har kommit till en affär som har en hel vägg med Ben Ten prylar.
Vinnie skriker inte "jag vill ha". Inte en enda gång!
Jag tvingar honom att vilja ha en matlåda i alla fall. Nånting måste ju ungen ha med sig ut från BR!
Veera väljer en sån där "Oj, fresbeen blev en boll-mojäng" som hon sett på tevereklam.
Den glömde hon bort i en påse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar