På Kakeldax

Nu är det då dags att handla kakel till köket.

Jag har bestämt att det ska vara babyblått, enkelt och matt.

Så jag stövlar fram till den finnige vid disken:

-Hej, jag vill ha ett babyblått kakel som passar till ett retrokök. Inget glas, inget mosaik, helt slätt och helt matt. Har ni det?

-Öh. Hm.

- Ja du kan peka bara så går jag och kollar.

- Vilket mått ska det vara+

- Tio gånger tio. Inget annat. Just det.

Så släntar grabben iväg och mamma och jag hasar bakom.

Och så pekar han på ett GLASkakel i TURKOS som är REKTANGULÄRT.

- Det här är det ändå vi har i ljusblått tror jag, stammar han.

-Nej, men ingenting är ju rätt.

- Nej, men det är det vi har.

Så jag låter honom gå till sin trygga pall bakom disken.

Och så muttrar jag vidare. Fan, av vad sa de 300 olika kakel, finns inte det simpla jag ville ha. Som vanligt! Alltid konstig smak, som ingen annan har.

Mamma med sin hökblick snubblar över nåt som står lutat mot väggen, längst in i lokalen.

Det är ljusblått. Det är babyblått. Det är matt.
MEN femton gånger femton. Såna stora plattor.
Frågar en annan kille om den råkar finnas i tio gånger tio. Fan, vad proffsig jag låter när jag slänger med siffror så där!
Nej, tyvärr. Det här är en UTGÅENDE vara. Denkommer inte att tillverkas mer.

JUST DET.
En raritet, i alla fall i framtiden, tänker jag och kånkar den till kassan.

Och så beställer vi hem provbitar som jag kan glutta på hemma.
Och så ska det vara ljusgrå fogmassa till. Ett kilo per kvadratmeter...

Jag går aldrig till flera affärer än en, när jag ska handla nån inredning eller byggrejer. Jag jobbar med det jag har.
Nu kommer det bli babyblått och matt.
Jag ska bara dubbelkolla färgen mot det övriga i köket.
Tadaaam.
Det här är vad jag har gjort idag.