Man ska göra nya triviala saker, som tar så lite ansträngning som möjligt men som ger en skön jag kan -känsla.
Som en potatisgratäng. Mitt livs första. Helt utan ansträngning och med mycket förväntan bakom.
Överraskningar är också bra.
Idag åkte Mr T till Veeras skola och lånade henne en stund.
Och så åkte de ner till hudvårdssalongen på byn och tog hål i öronen.
Jag hade inte den blekaste aning om denna kupp.
Veera hade lyst starkare än alla smycket tillsammans av stolthet.
Och jag fick mig en liten skön chock när jag hämtade henne från skolan.
Två små saker.
Men det är nånting annat i alla fall.
Nånting vardagligt vackert och utan krav.
3 kommentarer:
Man tror inte att små saker hjälper, men det är just dom små sakerna som gör skillnad. Det är så mänskligt att inte alltid orka, men det låtsas man inte alltid om. Har följt din blogg i flera år, och får sån styrka av dina blogg inlägg, igenkänningsfaktorn är hög. Jag tror att kriser är nödvändiga för att växa och lära sig något, även om det inte känns så just då man är uppe i dem. Och den här vintern, den tar knäcken på de flesta. Kramar.
Tack Maria för dina fina ord.
Det ÄR verkligen en jobbig tid men jag värms upp av era fina kommentarer!
Jag blir alltid så ställd när nån skriver att de följer min blogg och inspireras av den.
Men det är väl en typsik grej att känna när man har låg självkänsla.
Det är svårt att vara, när man inte är i form, framförallt inför andra.
Jag blir så glad när jag läser vad du skriver.
/mickis
Skicka en kommentar