Malin Wollin skriver fint om att föda barn.
Jag födde inte mellan benen utan genom en dragkedja i magen, men mina minnen från förlossningen och BB är lika fina för det.
Jag hade också två relativt enkla graviditeter, med Veera var jag ett psykfall första tre månaderna och sen släppte det. Jag gick upp 7 kilo och var såå snygg.
Med Vinnie mådde jag prima från dag ett till födseln. Jag gick visserligen upp 17 nånting och magen var den största i norr om Stockholm, men jag var smärtfri annars.
Båda gångerna var personalen på KS helt fantastisk, när Veera föddes var vi inne i fem dygn (pga mitt svajande psyke mm) och vi blev så väl omhändertagna. Jag minns att jag hade svårt att åka därifrån! Vi tittade på Fame Factory om kvällarna med Veera mellan oss i sin plastbalja.
Med Vinnie var vi inne i två dygn och jag var rastlös och uttråkad hela tiden. Ville bara hem. Hem till Veera och hem till vårat. Det var ju sommar också! Den första heta dagen den sommaren; då skulle stora lilleman ut i världen och charma brallorna av de flesta han mötte.
Jag längtar efter ett barn till, ett sista. Innan det är för sent.
Men jag tvekar förstås. Ibland är jag säker på att det räcker som det är, att jag inte klarar av att lägga på mig en massa kilon igen och sluta med tio kilo plus även denna gång. Att jag sviker mina barn, att jag inte kommer att orka finnas till för alla, osv osv osv.
När jag träffade Malin Wollin förra sommaren minns jag att jag sa nånting om det här med att skaffa ett tredje sista barn.
Då sa hon nånting i stil med "Om du tvekar, så ska du skaffa ett. Annars kommer du att ångra dig."
Det ligger nånting i det. Nej, det ligger mycket i det.
En av mina värsta rädslor är att jag ska ångra mig.
Men det måste bli ett sommarbarn.
Så jag har några månader att fundera.
3 kommentarer:
Trean är som en guldkant på alltihop. Man har varit med förr, vet hur allt går till, är tryggare-och ungen har storasyskon som roar och underhåller.
Det ÄR sjukt jobbigt med tre barn inom 7 år, vilket vi har, men om man ändå har två barn så är det ju skitsvårt att få barnvakt, och tre gör varken till eller från.;-)
Man får inte ha några stora förväntningar på egentid, men vad ska man med det till när man kan snusa på en gosig liten knubbsäl i sängen eller hålla i klibbiga små händer som vill kramas.
Jag rekommendrar en trea, absolut. Men man ska vara medveten om att amn plötsligt är i minoritet hemma som vuxen. Det märks att det är fler barn än vuxna hemma, om man säger så.
Om de som våra har spridda åldrar, 1 1/2, 4 1/2 och 8, är det svårt att tillfredställa alla samtidigt, men jag tänker att de lär sig att anpassa sig till andra människor.
Klart du ska ha en tredje! Finns det hjärterum så finns det stjärterum ;)
Japp, three is the magic number!
Balans och harmoni i familjen, konstigt nog bättre med tre. Känna sig otillräcklig? Visst, men samtidigt som Sanna säger, man har tryggheten i att ha ett hum om vad man gör. Och nu är V & V så stora, inga problem med en bebbe. Vi fick tre ungar på knappt 5 år, helt ok.
KÖR!!
(ps det finns bebbeoveraller i stl 56 också, även om jag håller med om att det är behändigt med sommarbarn, sitta under ett parasoll och tokamma och inte knöla med kläder)
Skicka en kommentar