Det är bara att låta insikten sjunka in, och kanske slå rot.
Jag är magsjuk.
Sen i tisdags, på vägen hem från Gotland, har jag haft magknip och tvättmaskinsljud.
Ibland låter det som åska där inne.
Magsjukan går bakvägen om man säger så. Endast.
Men jag är alldeles matt, fyra dagar nu som jag går på ipren för att fungera.
Jag äter som vanligt, så något viktras är ju löjligt att ens önska sig.
Jag skyller allt på Slite.
Så är det. Det fanns en bakterie som överlevde Slite. Som enda överlevande. Nu har den lägrat mina tarmar. Tacktack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar