Slite

Storgatan i Slite, 14.00 , den 1 juni 2010

När vi kom till den här platsen igår letade vi febrilt efter en stad. Eller i alla fall en liten by, kanske en kyrka, en korvmoja, en fyllepark.
Ingenting.
Bara den här gatan. Med två pizzerior, en fotvårdssalong och nån slags elaffär. Jo, frisör också- ser jag på bilden nu efteråt!
Inne på thaigatuköket berättade en fnittrig thailändska att det här VAR staden. Det fanns inget mer. Jo förresten, det stora enorma HÅLET strax innan samhället. Cementahålet. Vi körde visserligen nästan av vägen när vi glodde ner i HÅLET och sa Ojoj, härrekuu, och sånt.

Efter thaimaten som var helt okej, över förväntan faktiskt, gick vi över vägen till Coop och köpte choklad. Jag tänkte att jag frågar killen i kassan, var staden var, eller samhället, eller centrum, nånting sånt var.
Nää, det är bara det här, sa han och slog ut med handen.
Men det finns väl mer? envisades jag.
Ja, jo, Ica ligger där borta, sa han och pekade.
ICA! Det låg en ICA där också! WAO!
Usch, okej, jag hånade honom lite. Och Slite. Och Storgatan. Och thaitjejen.
MEN JAG KUNDE INTE TRO ATT DET VAR SÅ ILLA.
JAG TRODDE JAG SETT DE VÄRSTA REDAN; TIDAHOLM, TROLLHÄTTAN, HAPARANDA, HERRLJUNGA ....
Men Slite tar priset.
Slite är hemsk. Alldeles overkligt hemsk.

Jag frågade Coopkillen, när han sa att han är från Stockholm, vad i all sin dar han gjorde där?
Jag fastnade här för tolv år sen, svarade han och log generat.
För en tjej förstås, sa jag och log surt.
Ja, jo. Så var det.
Stackare, råkade jag säga men han ryckte bara på axlarna. Tog inte illa upp.

Härrekuu, muttrade jag, hela de sju metrarna genom samhället. På Storgatan.
Vilket ställe!
Ojojoj!