1 december 2010

Döden och vinet och annat

Jaha, vad ska man säga om den här dagen då?
Jag åkte tidigt tidigt med tåget in till stan, bytte till tunnelbana, bytte tunnelbana vid Centan och for till Alvik
Alvik är en av mina favoritplatser, känner mig så hemma där, och där har jag ett par gånger varit hemma hos Katerina Janouch i hennes underbara funkisvilla- som jag dör för varje gång jag tänker på den.
Gjorde en intervju med ett härligt gammalt par som varit gifta i 50 år! Det är nåt visst att vara hemma hos äldre människor- tiden står alltid liksom still och möblerna ser oanvända ut av nån konstig anledning och köket är så löjligt rent (Inga småbarn!!!)
Jag känner att det är nyttigt att träffa äldre människor, att språka lite kring hur mycket bättre det var förr, vad fasligt dyrt allting blivit, den här arbetslösheten och den hemska bristen på bostäder! Och det här med att hålla ihop, i vått och torrt. Det finns ju inte så mycket av den varan hos oss.
Och döden. Jag är så intresserad av DÖDEN. Jag vill alltid prata DÖDEN när jag möter äldre människor.
De var inte rädda för döden trots att den lurar kring varenda husknut, trots att de flesta av deras nära vänner gått bort. De var så positiva, så här och nu, så levande! Satan vad de var levande- Mycket mer levande än många andra i min egen ålder!
Sen åkte jag hem till mamma och åt upp allt hon hade i skåpen eftersom jag inte hade ätit på sju timmar- och det är sjukt lång tid för mig.
Sen satte jag på bastun och låg där och försökte slappna av i trötta ryggen och nacken. Sen åt jag lite till, innan jag hämtade barnen.
Nu har vi just ätit det sista som fanns i kylskåpet- köttbullsomelett.
Och så har jag tagit två glas vin som jag värmde lite i micron.
Jag älskar den här timmen innan sängen, ja, jag lägger mig vid åtta, halv nio på kvällarna.
Just ikväll är jag lite i gasen och drömmer mig bort på alla möjliga hemliga stigar.
Känner mig tillfreds.
Ja, faktiskt.
Det var den dagen det. Läggs om en stund i arkivet, och kommer aldrig mer åter.
AMEN.

Inga kommentarer: