Så fel jag hade! Det var helt makalöst, och otroligt gripande! Jag satt flera gånger med tårarna brännande i ögonen och med darr i läppen! Stämningen var sanslös och folk skrek och applåderade så jag fick rysningar genom hela kroppen.
Speciellt två killar var helt sanslösa, minns inte namnen på dem förstås men ena var från Ryssland och hade vunnit allt som går att vinna och den andra var en färskare världsmästare. När de kom ut på isen var vrålet öronbedövande!!!! Jag är väldigt svag för publikvrål, blir lätt rörd och tagen. Det är så mäktigt när tusentals människor älskar någonting så mycket, samtidigt. (har förmodigen att göra med mina egna gamla drömmar om att vara artist och ta emot publikens jubel från en gigantisk scen...)
Jag var faktiskt omtöcknad när det var över och överraskad av hur vackert och alldeles bedårande konståkning kan vara....
Dessutom är de vackra att se på. Utomjordiskt vackra kroppar. Konståkare måste ha de vackraste kropparna av alla idrottare;)))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar