29 oktober 2010

Aldrig sjuk sen jag fick barn

Det verkar inte som man kan bli riktigt sjuk som förälder. Jag har bara varit liggande en gång de senaste åtta åren, för två år sen i halsfluss.
Nu känner jag att jag skulle vara sjuk om jag inte ETT: hade barn, för man har inte ro och tid och plats att vara sjuk på. TVÅ: Sen jag började frilansa. För man har inte råd ellertid att vara sjuk. Plus att man ska vara så duktig att man aldrig visar sig svag eller ens tänker tanken på att tacka nej till ett jobb. (jag har tackat nej till två jobb på åtta år!)

Jag är kokhet, jag fryser, svettas, darrrar, det värken i nacken och ryggen.
MEN jag tänker bort det, alternativt tar tabletter.
Till slut känns det som om sjukdomarna bara knackar på lite försiktigt, ger något litet milt symptom. men aldrig bryter ut på riktigt
Det är så många gånger som jag bett för att få mer feber, mer värk, mer halsfluss, mer kikhosta, mer spysjuka (har spytt två gånger på åtta år) bara för att KÄNNA LEGITIMITETEN I ATT VARA SJUK OCH LIGGA NER EN SMULA.
Men inte.
Lite småsjuk, lite huttrig, lite....men vaffan det går över!
När jag inte hade barn var jag ofta riktigt sjuk och verkligen låg i en vecka.
Tänkvärt.

4 kommentarer:

mia sa...

Var glad för att du är frisk och har hälsan. Tänk på alla de som drabbas av cancer eller annat tråkigt.

Anne sa...

Ja man får vara glad tills cancern tittar in

Anonym sa...

Här är det tvärtom. Jag har varit sjuk varenda dag sedan jag fick barn för 9 år sedan.... Varje dag är som att ha kraftig influensa, vara bakfull och vara lika matt som efter en rejäl magsjuka.

Insjuknade för 11 år sedan i ME/CFS, en neuro-immun sjukdom som det tyvärr inte finns bot eller behandling för, inte heller någon kunskap om hos svenska läkare. Var superinriktad på karriären när det small till, hastigt över en natt.

Att vara mamma och sjuk är en utmaning som heter duga. Jag har i princip inte kunnat ta hand om mina barn själv under alla år, utan är nästan dagligen beroende av hjälp av min man & mina föräldrar eller vänner, ända sedan "mammaledigheten". Det gör ont i mammahjärtat när barnen alltid varit "pappiga" eller hellre går till morfar när de slår sig. De vet att mamma inte kan trösta. Att mormor hämtar i skolan, pappa alltid nattar, att aldrig kunna skjutsa till träningar. Mamma ligger som en zombie mest hela dagarna. Men det går sakta framåt. Varje liten förbättring är guld värd!

Har haft eget företag och jobbat deltid i flera år, men tvingats sälja företaget. Det var inte värt priset. Att missa barnens uppväxt.

Har stort hopp i alternativmedicinen. Gör allt jag kan för att läka så mkt det bara går, målet är att kunna ha en så "normal" vardag med familjen som möjligt. Konstigt nog är jag dock lyckligare än tidigare. Är så mkt mer tacksam idag. Njuter av det lilla. Som att kunna torka av diskbänken för första ggn på 11 år. Eller mysa med barnen en stund. Lyckan är i det lilla. Jag behövde bara en stor smäll för att hajja... :)

Kram från Katarina i Bällsta

Anne sa...

Katarina, snälla mejla mig!
anne.haavisto@telia.com