Och så saknar jag det här lakritstrollet.
Hade hon varit här hade vi legat i sked på sängen och jag hade andats in hennes värme och doft långt ner i magen. Hennes mjukhet hade varit tröst, igen. Så många gånger hon var min tröst.
Älskade Nelly. Finaste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar